små saker i vardagen sätter djupa spår i hjärnan & hjärtat.
jag stod & väntade på bussen imorse, var som vanligt tidigt ute,
& jag hade som vanligt valt fel jacka för vädret.

en buss, inte min buss, stannade en bit bort, mitt i gatan,
framdörren öppnades, & busschaufören ropade något.
jag lyssnade som vanligt på musik, & hörde inte.
han ropade igen, då hade jag tagit ut ena hörluren.
"ska du till stationen?"
"ja?"
"hoppa på, så stannar jag där, det är 6 minuter kvar
tills din buss går
."

& på hoppade jag.
visst tror ni att jag är dum i huvudet nu?
men vet ni vad? han sparade mig 6 minuter
i kylan. & han stannade på stationen, fast han
egentligen inte skulle det, enligt tabellen.


tack.

det finns också stora händelser i vardagen som sätter
djupa spår i hjärnan & hjärtat.
sånt som man inte kan prata om utan att få ont i magen.
duvet, sån där jobbig magsmärta? så det känns som hjärtat
är påväg ut genom öronen?

sånt som man inte är tacksam för.
sånt som förstör resten av vardagen.


men whataheck, brukar min pappa säga.