nu ligger jag hemma i soffan, jag har ont i magen för att jag
knaprat panodil, jag har ont i bröstkorgen för jag precis kommit
hem från min "efterlängtade" operation. själva ingreppet gick fint.
det var väll mest bedövningssprutorna som gjorde ont.
doktorn gjorde en "ficka" under huden, där mitt ekg inplantat
skulle sättas in, det var obehagligt när hon med sitt pekfinger
försökte få undan all vävnad osv som satt i vägen.
jag hade också en lampa över bröstet, runt om lampan
satt en vääääääldigt blank ram, där allting speglades väldigt fint.
så jag har i stort sett allt som hände idag, mycket blod.. väääldigt mycket blod.
jag fick väldigt mycket beröm för att jag låg så still och för att jag
stått ut med så många undersökningar och operationer fram tills nu.
jag har själv aldrig riktigt tänkt på det på det sättet. man har väl vant
sig kanske, det har liksom tillhört livet på något sätt. men nu när jag
tänker på det, så blir jag nästan arg, arg för att jag är 22 år. hunnit med
ett 20-tal ambulans turer till sjukhuset, sovit en 1/9 del utav mitt liv i en
hård äcklig steril säng, och haft dödsångest för att hjärtat slått i 200.
men jag antar att det är så det är, jag är väl utvald. jag kanske är starkast.
nu sitter den iallafall på plats. tack för det.
1 kommentarer
My Hörting
26 Aug 2013 19:15
Håller mina tummar för dig, du imponerar. <3 Massa styrketankar från mig!
Kommentera